Ur "Sexornas Jakt" s. 59-60

Författare: Ingvard Liewendahl, Harald "Affe" Alftan och Pekka Barck

Copyright: Finlands 6 mR-förbund

Tryck: AEL Helsingfors 1992

Medgivande från Copyrightinnehavaren: Eero Lehtinen, 6mR.fi 5/2 2011, även författaren Pekka Barck.

Numrerade noter: Originalet
Noter i asterisker: Lars Edman

Sexmetersklassen 1911 - 1919

Nedan följer en genomgång av de finländska sexorna. Det har varit naturligt att indela jakterna i två kategorier: de som byggts före första världskriget enligt den första regeln och de som byggts efter första världskriget enligt senare regelkompletteringar. De första jakterna saknade permanenta klassnummer, eftersom dessa infördes efter 1920.

För varje jakt finns en tabell med årtal, båtnamn, ägare och segelförening. Författarna har gjort sitt bästa för att få fram samt kontrollera alla tillgängliga uppgifter.

För segelföreningarna anges endast förkortningar. Dessa förklaras i Bilaga A, Segelföreningar och organisationer. Vissa segelföreningar använder samma för­kortningar både i Finland och i Sverige. Dessa har givits ett index för att läsaren skall kunna skilja på dem, t.ex. BSS1 (Borgå Segelsällskap) och BSS2 (Brunnsvikens Segelsällskap)*.

Sexornas klasstyp finns angiven ovanför båtens natio­nella nummer på seglet. En finländsk sexmetersjakt med segelnumret 10 betecknas således med 6 L 10, där L står för Finland. Nedan följer en förteckning över de olika nationalbeteckningar, som upptagits i boken:

Register över sexor byggda 1911 - 1919:

Tabell över de första finländska sexornas strategiska mått:

FINN

Konstruktör: Gunnar L. Stenbäck, Åbo Båtvarf

Finlands första sexmetersjakt byggdes med bordlägg­ning, köl, stävar, balkvägare och skarndäck av bästa Hondurasmahogny. Däcket var flushat och gjort i white pine. FINN hade galvaniserade**** järnspant nitade till bottenstockarna. Mellan dem fanns två almspant. Vid masten satt dubbla spant av stål med förstärkningar. Förutom två bänkar för rorsmannen saknades inredning. Masten vägde endast 27 kg och var ihålig, liksom bommen.

Riggen och bronsblocken var tillverkade av Pigeon Fraser Hollow Spar Company i Boston, medan seglen var gjorda av det amerikanska bolaget William Griffin. Fall och stående gods var vajer och skot av flätat segelgarn. Karbinhakar i förseglen saknades, eftersom det fanns en vajer i seglets förlik. Seglet sträcktes med uthalare på däck. Alla fall gick genom däcket för att manövrar skulle kunna skötas från sittbrunnen.

FINN hade i likhet med andra samtida sexor bogspröt och den fördäcksgast, som skulle byta försegel i hög sjö, fick pröva på dykarkonst. Jakten väckte allas beundran med sina smäckra linjer, valet av material och det fina arbete varvet utfört. FINN seglade bäst i lätt vind och var svårslagen i synnerhet på länsbogarna. Hon var något tyngre än andra sexor och hade något större djupgående.

Jämförelse mellan strategiska mått på samtida 6 mR -jakter från olika länder:

Längd=beräknad längd ovanför LVL, vattenlinjen

Redan år 1911 deltog FINN i seglingarna om Entonnar­pokalen i Göteborg. I åtta dagars tid tävlade hon mot sju andra sexor. Rorsman var konstruktören Gunnar L. Stenbäck och besättningen bestod av T. Sandelin och R. Nyman. FINNs resultat var 4-6-7-6-7. I de tre sista seglingarna deltog hon inte. Alla jakter var mycket smala, hade kort vattenlinje och enorma segelytor. Redan vid en vindstyrka på 5 m/s måste storseglet revas. Entonnar­pokalen vanns av WINDSPIEL XV före NURDUG, GYPAETOS och COBRA.

Samma år startade FINN som enda sexmetersjakt i Hangöregattan. Hon kunde jämföra farten mot skärgårdskryssare och båtar, byggda efter den amerikanska regeln. I lätt vind slog hon dessa, men förlorade klart så fort det friskade till.

Det konsortium, som ägde FINN, överlät henne till NJK för utlottning. Vinnare blev häradshövding K.J. Flodström, som i sin tur sålde båten åt godsägaren B.E. von Schantz.

Stenbäck ritade sedan FINN II för seglingarna om Entonnarpokalen 1912. FINN seglade mot FINN II om vem, som skulle få representera Finland. I lätt vind var de jämna, men FINN II vann då det blåste upp. Hon utsågs till finländsk representant. Trots det vann FINN över FINN II i Hangöregattan både 1912 och 1913. Ar 1912 deltog FINN i NJK:s kappseglingar som enda deltagare i sin klass.

Till seglingssäsongen år 1914 fick Finland tre nya sexor, och i Helsingforsregattan samma år startade hela fem. I NJK:s årskappsegling vann FINN II före WEENONAH II, PUCK och FINN. I följande segling var ordningsfölj­den densamma. I HSS:s årskappsegling segrade WEE­NONAH II före PUCK, FINN Il, FINN och PINGVIN.

Världskriget satte mer eller mindre stopp för tävlandet. År 1915 såldes FINN till Sverige, där hon fortfarande finns. FINN hade tidigare numret S 19 i seglet, men senare har hon fått S 24.*****

På 1920-talet fick FINN bermudarigg och mycket min­dre segelarea än tidigare. Samtidigt ruffades och inreddes jakten. År 1930-31 installerades en inombordsmotor. För att öka styvheten sänktes kölpartiet med mellanlägg av furuplankor på kölens framsida. FINN fick även en modernare blyköl. År 1955 riggades hon ner för andra gången och sittbrunnen fick en skotbalk******.

År 1985 visade Lars Edman upp FINN vid NM utanför Rastaholm i Mälaren. Jakten deltog inte i regattan men väckte stor beundran bland seglare och publik för att hon var i så god kondition, trots otaliga sjömil på nacken.

Kommentarer, rättelser av Lars Edman, 2011:
Inledningen s 59:
*/ ÅSS1-Åländska Segelsällskapet, Mariehamn, ÅSS2-Årstavikens Segelsällskap, Sverige

Ägarförteckningen s 59 felaktig på två punkter:
**/ En mycket tveksam uppgift! Finns dokumenterad på K Westling HSF 1914 och blev enligt Harald Alftan troligen upplagd på HSF Smultrongrundet åren 1915-1919 tillsammans med en mängd andra 6:or och blev i likhet med dessa sannolikt av med blykölen.

***/ 1985 Finn Lars Edman & Renée Lundgren GSS/R6K
1992 Finn Lars Edman GSS

s 60:
****/ Mycket tveksamt att Finns stålspant vore galvaniserade! Enligt Harry Johans som hjälpte oss med ett större renoveringsarbete på undervattenskroppen 1985/1986 var spant och bottenstockar tjärkokade. Rester av detta finns kvar, inga galvrester.

*****/ Uppgiften om försäljning till Sverige 1915 tveksam! Första gången jag funnit henne i något svenskt register, eller brittiska e tyska Lloyds, är 1920.
-Uppgiften att Finn varit registrerad som S19 kom fram först när jag ansökte om lågt svenskt regnr! För mig var hon känd som ”svensk tidig R-jakt KR S 427”. Vid brevväxlingen med Lennart Olsson, SSF, framkom att hon var registrerad som S19, d v s dubbelregistrerad med den svenska sexan ’Sass’.

******/ En petitess: Möjligen menas här skotpåle, en laminerad påle bultad i kölplanka och två stålspant vertikalt i sittbrunnen. Någon skotbalk=skotbänk försågs hon inte med 1955. Eller har förf missförstått min beskrivning: Finn försågs med skotbänk 1985!

Bilder ur "Sexornas Jakt", övriga sidor

från s. 17: Konstruktions- och Linjeritning

från s. 35: Skrovets utveckling

från s. 37: Finns Segelritning

från s. 47: Från Entonnarpokalen i Göteborg aug. 1911

från s. 58: Cobra II och Finn i Göteborg aug. 1911